R.I.P <3

Du lärde mig att rida, och du lärde massa andra barn. Du lärde mig så mycket att det knappt går att förklara. Jag minns dagar då jag nästan grät efter ridpass på dig, då det hade känts hopplöst. Men nästa gång kunde det gå perfekt.. Du var verkligen en ponny som anpassade sig efter ryttaren, var pigg & envis men hur fin som helst. När du själv ville det.
Den värsta dagen i mitt liv var när jag klev in i stallet och fick se din spilta tom... Det gjorde så ont i mig, men då hade jag Matilda.

Du ska veta Mandy, vad som en händer... Jag kommer alltid minnas dig! <3 R.I.P Mandy. <333


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0